Som natt och dag

Idag var det således premiär för att köra i den avancerade gruppen istället för nybörjargruppen och jisses vilken skillnad det var! Inte bara för att vi hade en ny extratränare idag. För det första är passet en halvtimme längre, för det andra förutsätts man ha rätt bra med styrka (vilket jag förvisso har) då fysdelen är betydligt tuffare, och för det tredje har man byggt upp ett hyfsat balanssinne och sätter alla grundslag och de vanligaste sparkarna i relativt högt tempo. Efter dagens pass undrar jag varför i hela friden min tränare tyckte jag var tillräckligt duktigt för att köra i den här gruppen, jag kände mig världssämst på kickdelen och saknade nybörjargruppen något enormt. Om inte annat för att alla mina normala träningspartners är kvar i den gruppen… I den här gruppen verkar alla redan ha sina standardträningspartners (särskilt bland tjejerna där jag inte känner en kotte), så jag kände mig lite utanför och blev också den som sist fick någon att träna med; en grabb som var betydligt längre än mig. Inget ont om grabbar, jag gillar absolut att träna med dem, men det blir onekligen krångligare med kickdelen. Grabben jag tränade med glömde gång på gång av att mittsarna behövde hamna på en något lägre nivå, för annars fick jag både slå och sparka ovanligt högt. Å låt mig tala om att det är ett helvete att sätta en massa rundsparkar i snabb takt när de dessutom hamnar på en höjd man inte är van vid! Jag å min sida försökte hålla mittsarna lite högre än normalt, för grabbens skull. Jag vet inte hur bra jag lyckades, men han sade aldrig något i alla fall.

Vad gjorde vi då? Först skulle vi memorera två olika kombinationer, där varje kombination innehöll fyra eller fem steg, sedan kunde tränaren kläcka ur sig den ena eller den andra kombinationen och så skulle den utföras. Inte helt lätt att hålla reda på, vare sig för den som slog och sparkade, eller för den som höll mittsarna. Det blev bland annat uppercuts och krokar och jag lyckades visst dra till med några rallarsvingar där i början. Typiskt nybörjarfel och ett jag hade hoppats på att jag inte skulle dra till med idag, men jag skyller det på att jag var nervös och lätt frustrerad över att försöka få till rätt ordning på slag och sparkar. Ni vet hur det är; man vill så mycket och så blir det bara pannkaka av det för den sakens skull.

Min vänster rundspark är fortfarande på tok för klen för min smak. Ibland får jag in någon som ger en högst tillfredsställande duns, men så fort det ska gå undan så tappar jag kraften då det känns som att jag inte hinner vrida på tån på höger fot. Vi skulle köra en rak höger + fem snabba vänster rundsparkar som en kombination och jag lyckades inte alls bra med de där snabba sparkarna. Där hade vi definitivt ett jag-känner-mig-sämst-på-det-här-tillfälle! Det blir nästan som att hoppa på höger tå när det ska gå undan, men sedan var det den här biten med att jag fick sparka högre än normalt också. Självförtroendet sjönk i botten där, totalt. Det blev verkligen inga bra sparkar och inte kunde jag dra ner på tempot heller då det skulle ske på räkning. Nej usch, jag undrar verkligen vad i hela friden jag, en nybörjare, har att göra i en grupp där flertalet har tränat åtta månader mer än jag.😦

Det är väl bäst att jag skriver något positivt också så ni inte tror att jag har gått ned mig fullständigt i deppträsket. Fysdelen var mer i min smak, även om den stundtals gjorde ont. Vi körde bl a  slag och sparkar mot magen och sparkar mot lår och armar. Mot magen gjorde det väl egentligen bara riktigt ont när min dåvarande träningspartner (en karl mer i min längd) drog till med rätt hårda vänster(rund)sparkar. Jag var rentav tacksam när det inte skulle sparkas mer där. Å nej, jag fick märkligt nog inga blåmärken där. Jag är enormt förvånad över det! Träningsvärk hoppas jag däremot på där, så som jag spände magen. När det gäller sparkarna mot armarna så ståtar jag numera med ett stort blåmärke på vänster sida. Märkligt nog inget på höger sida.  På låren då? Samma sak där, stort blåmärke på vänster sida och inget på höger. Inte såvitt jag kan se än så länge i alla fall. Blåmärkena gör skitont, men jag har smörjt in med Hirudoidsalva så snart nog kommer smärtan vara ett minne blott.

Det var betydligt mer än så vi gjorde på fysdelen, men jag tänker inte rabbla upp allt här. Däremot tänker jag berätta att vi avslutade med…ja, vad kan det ha varit? 200 situps (utan några fötter i golvet) på raken? I varje fall så många som det blev av det antal personer vi var x 10. Jag erkänner att jag var rätt glad över att vi inte behövde göra ännu fler, trots att jag var fysiskt kapabel till att utföra fler. Någon måtta får det vara…

De är duktigare på att stretcha i den här gruppen. För en gångs skull hade jag gott om sällskap hela stretchtiden ut, det är jag inte van vid! Inte behövde jag stressa till bussen idag heller (gud vad jag saknar bilen!!), förmodligen för att jag inte drog till med några extra styrkeövningar efter passets slut utan nöjde mig med stretchning.

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s