Jag har sparrats!

Igår blev det alltså premiär för sparring för min del, men låt mig ta det hela från början! Kickpasset började med uppvärmning och man fick välja mellan hantlar eller hopprep. Då jag är kass på att hoppa hopprep än så länge, så tänkte jag att det var bäst att jag övade mig på det, så jag valde hopprepet. Det gick väl hyfsat. Visst, jag trasslade in mig emellanåt men på det hela taget kunde jag ändå hålla igång hoppandet rätt så bra. Övning ger färdighet vet ni, så jag kommer bli bra på det så småningom! Vi körde också fällknivar på räkning och så småningom fick alla hämta hantlar för att köra slag och fotarbete med hantlar, såväl som några sparkar. Plus 30 armhävningar på hantlarna… Jag är stolt över att jag fixade det faktiskt! Nog sjutton har jag blivit starkare i armarna.🙂

Efter uppvärmningen delade vi upp oss två och två och fick intervallvis köra långa raka slag i en rasande takt mot slagsäck. Fy fasen vad jobbigt det var! Jag vet inte hur länge vi höll på med det, men det kändes som en halv evighet. Sedan körde vi lite fys i form av masken – på tå. 10 åt vardera håll. Det gick an när det var framlänges, det hade jag styrka nog till, men baklänges? Nej, baklänges gick skitdåligt för mig. Ramlade mer eller mindre ihop i en hög när jag försökte. Jag som till och med tycker det är jobbigt att köra masken baklänges på knä! Får nog tjuvträna härhemma..

Tränaren behövde lämna oss efter det för att förbereda inför en tävling, så han utsåg en som fick agera tränare i hans frånfälle och så skulle vi sparras. Bara lätt sparring och för oss som inte hade huvudskydd så var det förstås inte tillåtet med slag och sparkar mot huvudet. Skönt att slippa tänka på den biten faktiskt, det är tillräckligt svårt att sparras när man är helt grön och inte har gjort mer än övat på ett fåtal sparkar och slag mot mittsar. Alltså ingen genomgång av vilka slag som är lämpliga när, vilka sparkar som fungerar rent defensivt och så vidare. Jo, lite visste jag väl, som att början till en frontspark fungerar bra som skydd mot rundspark, men tankeverksamheten försvann när jag satte igång och sparrades. Jag glömde till och med bort att spänna magen när jag noterade att ett slag kom mot den, helt idiotiskt.

När vi sparrades så körde vi en rond, vilade och bytte sedan partner. På så sätt fick man mer eller mindre sparras med alla, vilket gav variation och nya lärdomar. Roligast var det förstås att sparras med de som var vana vid att sparras, för de satsade på att lära mig saker. Vilka tekniker som var lämpliga när, vad man gjorde om motståndaren överöste en med slag osv. Dessutom berömde de när jag gjorde rätt och fick in bra träffar. Tack grabbar, ni är guld värda och sjukt peppande!

Sista halvtimmen var det inte så många som var sugna på att stanna. Tränaren hade sagt att vi kunde nöja oss med att bara köra en timmes träning idag om vi ville, så i slutändan var det bara jag och tre grabbar som stannade och fortsatte sparras. De flesta av de ronderna satsade vi på bara ren boxning, vilket var nyttigt för mig. Det är som sagt var himla mycket att hålla reda på när man är grön och någonstans måste man börja med att lära sig vad som är bra och dåligt. En av mina motståndare fick in en grym i träff i magen på mig och jag hade glömt att spänna den, så det gjorde satans så ont. Jag fick i varje fall inget blåmärke av det, alltid något!

Sparringen hade en bra effekt på mig. Jag gick från osäker nykomling till  en i gänget. Underbart! Sparringen gjorde också att jag fick upp ögonen för vad jag behöver öva på. Fotarbetet är faktiskt rätt okej, jag är kvick i benen men behöver tydligen härda fötterna, för jag fick en grym blåsa under ena stortån efter alla snabba rörelser. Friktion, ni vet. När det gäller sparkar som kommer så vill jag reflexmässigt slå bort dem med armen, men det vet jag är helt fel taktik när det gäller låga sparkar. Någon gång blockerade jag med armen samtidigt som jag kontrade med en egen spark (som nästan alltid träffade). Hur som helst missade jag att blockera rätt många sparkar som alltså träffade vänster lår och det både syns och känns. REJÄLT. Jag har fått en helt ny uppsättning blåmärken, plus att de blåmärken som höll på att försvinna, numera ser värre ut än någonsin. Det lustiga är att när jag var mitt uppe i sparringen så noterade jag bara att motståndaren träffade mig, men jag reagerade inte på att det gjorde ont förrän träningen var över.

Jag behöver också bli bättre på att ta till vänster ben när jag sparras och inte envisas med att välja den lätta vägen och sparka med det högra i första hand. Jag måste bli mångsidig! Sedan var det som sagt var det där med att inte glömma att spänna magen när slagen/sparkarna kommer, mycket viktigt! Å inte ta till krokar och uppercuts om jag inte är nära motståndaren, de gör ju ingen nytta på håll för fem öre! Raka slag kan jag däremot ösa på med. Blir jag själv överöst och inte kan försvara mig så är det att föredra att gå närmare motståndaren istället för att backa. Går jag in och clinchar så bryter nämligen domaren och då får man börja om från början så att säga. Perfekt nödutgång eller vad jag ska kalla det.

Just det, jag måste nämna det här med tandskydd också. Givetvis använde jag tandskydd igår och när jag stoppade in det i munnen var jag rädd att förvandlas till det här extrema dregelmonstret jag alltid har blivit när jag har testat det härhemma. Döm till min förvåning när jag inte dreglade det minsta! Jag tänkte inte ens på att jag hade tandskyddet i munnen, ja mer än när jag pratade för det blev lite sluddrigt då. Det gick alltså jättebra att ha tandskyddet och det var dessutom fullt möjligt att dricka med det i munnen också. En sak mindre att oroa sig över!🙂

Sammanfattningsvis så älskade jag att sparras, men jag har enormt mycket att lära. Dessutom behöver jag skaffa benskydd och sådant nu, måste bara höra med tränaren vad han rekommenderar att jag satsar på. Blåmärkena jag fick ser jag som en dyrköpt läxa för vad jag behöver bli bättre på. Ja, bortsett från de blåmärken jag fick på skenbenet och ovanpå foten, där är det helt enkelt benskyddsbiten som behöver komma in. Så, trots att jag idag linkar omkring och kvider varje gång vänster ben måste röra på sig, så var det helt klart värt det. Jag var i världens lyckorus efter passet och det sitter i! Plus att jag sov som en död när jag väl hade gett upp och klämt i mig en Ibuprofen mot smärtan som hindrade mig från att somna. Jag fick rentav sova åtta timmar på raken och det har inte hänt på flera månader!

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s