Är man dum så är man

Jag bestämde mig för att träna då blåmärkena var på tillbakagång och det inte längre gjorde så värst ont. Det var nog dumt, för vi hade extratränaren vilket innebar ett stenhårt pass med mycket sparring. Mitt vänsterlår både ser ut och känns nu som om jag har krockat med en älg eller något i den stilen. Om det såg illa ut förut är det alltså inget mot vad det ser ut nu. För att inte tala om den nya uppsättning blåmärken jag har skaffat mig lite här och var…och förvärrandet av blåmärkena på höger skenben…och blåsan under foten som sprack.  Jag är ett vrak just nu. Är man dum så är man.

Var det värt det? Ja! Jag tycker fortfarande det är grymt kul att sparras, även om det är roligare när man inte känner sig handikappad av smärta redan från början. Idag hade jag dessutom lite bättre koll på sparringen, jag varierade mig mycket mer och var bättre på att försvara mig också. Tränaren tyckte jag var riktigt duktig (och tuff hehe) och ansåg faktiskt att jag borde satsa på att tävla. Hm, så långt vet jag just inte om vi ska gå, särskilt inte med tanke på att jag har universums sämsta tävlingsnerver. Fast visst, det bor en liten fighter i mig, därom råder ingen tvekan!

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s