Grymt bra pass igår!

Jag var tillbaka i avancerade gruppen, vilket var lite bitterljuvt. Det ÄR mer krävande och lärorika pass och jag får träna med folk som tar träningen på allvar, men jag är mindre nöjd med att inte få träna med min sidekick. Som det är nu hinner vi knappt hälsa på varandra. Skittrist rent ut sagt, men jag har en plan.

Vi hade vikarie igår, samma som förra veckan, vilket förstås innebar högt tempo, minimalt med drickpauser (2 st, eller blev det 3 st i slutändan?) och roliga kombinationer. Uppvärmningen var hopprepsvarianten och jag kan bara upplysa folk om att min koordinationsförmåga där fortfarande är lite si och så. Jag blir mest frustrerad på mig själv för att det alltid ska sluta med att jag snubblar på hopprepet och ju mer frustrerad jag blir, desto oftare snubblar jag. Note to self: försök att inte bli frustrerad. Armhävningar, situps och skuggboxning blev det också under uppvärmningen.

Kickdelen var milt sagt intensiv och grymt konditionskrävande. Jag tränade med S, en karl som väger 36 kg mer än mig. Jag fick alltså kämpa lite extra kan vi säga, för när jag skulle hålla mittsarna fick de hamna högre upp (känns mer kan jag tala om) och sedan blir det rätt mycket mer kraft att ta emot via slag och sparkar, även om han höll igen för min skull. Även när det var min tur att slå och sparka så blev det annorlunda, för jag fick sätta dem högre. Visst, jag blev erbjuden sänkta mittsar, men i ärlighetens namn är det inte alls dumt att behöva sätta höga sparkar, särskilt inte när det ska vara kraft i dem. Alltså ville jag inte ha sänkta mittsar och det var riktigt kul och givande för mig att träna med S.

Jag sade att det var konditionskrävande och ni ska få en förklaring till det. Vi började med att köra två olika slag/sparkkombinationer. Hade det varit ordinarie tränaren så hade det garanterat blivit ett byte efter några minuters tid, men inte med vikarien. Å nej, efter att den ena personen fått köra kombinationerna ett par minuter så slängdes det in hårda rundsparkar på räkning. Först ena benet, sedan det andra. Efter det var det tillbaka till kombinationerna och efter ytterligare en tid så skulle kombinationerna göras på räkning. SEDAN var det byte. Jag vågar inte ens gissar hur lång tid på raken en och samma person fick köra slag och sparkar utan någon som helst vila. Kul, men intensivt! Efter att den andra personen utsatts för samma sak så blev det byte och två nya kombinationer, lite mer invecklade än de två tidigare. Jag säger då det, det gäller att kunna tänka fort inom kickboxning! Återigen blev det samma sak som förut, att en och samma person drillades i en halv evighet. Den här gången varvades kombinationerna inte bara med ett fåtal stenhårda rundsparkar, utan även med höger och vänster frontsparkar på räkning. Det var så roligt, för när jag körde frontsparkarna mot S så rörde han sig i princip inte ur fläcken och vikarien kom förbi och sade till mig att lägga mer kraft i sparkarna. Det slutade med att jag tog sats och sparkade, med resultatet att S fick en högst tillfredsställande kvidarmin (körde direkt i magen på honom, ingen vadderande mitts emellan) och hamnade ett yttepyttelitet steg bakåt. Yey, 52 kg ettrig kickbrud flyttar 88 kilosberget en millimeter! Haha!

Det blev lite sparring igår också av modell light contact och utan handskar. Bara markera slag och sparkar. Jag glömde visst bort att nämna att jag testade linser på kickboxningen igår och det märktes under sparringen om vi säger så. Det blir lite lättare att bedöma sin motståndare när man faktiskt ser klart och tydligt vad han/hon gör och man fixar att bedöma avståndet ordentligt. Alltså lyckades jag blockera en del sparkar och tog generellt mindre stryk än vad jag har vant mig vid att ta. Men de där blockeringsvarianterna jag läst om i kickboxningsboken försvann till största delen ur min hjärna mitt under sparringen… Hrmm. Tror jag får köra lite skuggsparrning och lägga in diverse blockeringar där, bara så jag får in det i kroppen. Det är ju det som är grejen, att slippa tänka på vad man bör göra och bara få kroppen till att reagera korrekt helt automatiskt. Övning, övning, övning.

Det finns en person i gruppen jag INTE är glad i att sparras mot. En person som kör en massa slag mot huvudet, fotsvep och lowkicks. Jag är än så länge officiellt värdelös på att försvara mig mot det. Visst, jag försöker ducka i tid mot slagen mot huvudet, men misslyckas rätt ofta. Jag försöker gå in nära när jag ser att det är fotsvep eller lowkicks på gång, alternativt cirkla undan, men nja, jag misslyckas oftare än jag lyckas om vi säger så. Hade det inte varit light contact igår så hade jag garanterat åkt i golvet tre gånger.

Tiden gick väldigt fort på passet och det blev knappt någon fys på slutet. Bara stå i cirkel och göra gemensamt knäböj med upphopp. 30 sådana och sedan 30 där det bara vara knäböj. Jag var duktigt törstig efter alltihopa, för som sagt var, drickpauser var det bara 2 eller 3 av under det 1,5 timme långa passet. Hur som helst, ett kanonpass var det i alla fall och vikarien var supernöjd med gruppens insats! Likaså var jag supernöjd med min egen insats, även om jag fick betala för den med en ny uppsättning blåmärken på framför allt skenbenen och ett fint svullet ett vid vänster knä. Just det, S som jag tränade med tyckte jag hade rätt bra kraft i mina sparkar. Gott att höra!

Annonser

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s