Kickboxning – inte okontrollerat våld, utan en sport och konstform

På svenska säger vi att kickboxning är en kampsport, men har ni tänkt på den engelska innebörden? Martial arts. Det kan egentligen översättas till krigskonst. Låt mig lägga betoningen på konst. All kampsport kan egentligen ses som olika konstformer och kickboxning är en av dessa. Målet med kickboxning är inte att bli ett tanklöst monster som brukar våld och slår den andre blodig som många motståndare tycks tro, utan att kontrollerat utöva en sport där det på sätt och vis blir en uppvisning i styrka, balans, koordination, explosivitet och kondition. En kickboxare följer ett strikt regelverk, är försedd med ordentlig skyddsutrustning, hälsar respektfullt på sin motståndare inför varje rond och är enbart ute efter att träffa sin motståndare för att få poäng så han/hon kan vinna matchen. Som tävlande går man upp emot folk i sin egen viktklass, vilket gör det hela mer rättvist, och man har på förhand anmält sig till att antingen kickboxas med full kraft (full contact) eller ha mer fokus på teknik och bara lite kraft (light contact). På det sistnämnda får man inga poäng om man träffar motståndaren med full kraft. Sedan gäller det att vara disciplinerad och använda hjärnan, se matchen som ett taktiskt spel. Du vinner inga matcher om du ser rött och slår och sparkar okontrollerat. Faktiskt har du inget att göra i tävlingsringen om du inte kan kontrollera dig själv.

Det är taskigt att många likställer just kickboxning med våldssport. Varför inte klanka ner på exempelvis brottning, rugby och hockey då? Ingen kan väl påstå att det går lugnt till där. En träff är en träff oavsett sport och det mesta går att missbruka om man så önskar. I alla fall, kickboxning är inte detsamma som våld. Våld för mig är åtminstone något där aggression och negativa känslor är inblandade och där någon medvetet är ute efter att skada en person, det kan vara både fysiskt såväl som psykiskt. Kan det se brutalt ut med kickboxning? Ja, det ska jag inte sticka under stol med. Första gången jag såg en proffsmatch i full contact mellan två män i en ganska hög viktklass ville jag nästan blunda vid vissa tillfällen, men i ärlighetens namn; de flesta som tränar kickboxning hamnar inte där. För den delen, det fåtal som hamnar där utnyttjar bara sina kunskaper i ringen, inte ute på gatan. Jag tror det är vad många motståndare är rädda för, att de som tränar kickboxning ska utnyttja sina kunskaper på gatan. Låt mig tala om att det inte fungerar så. För det första, det är inte idel bråkstakar och aggressiva typer som söker sig till kickboxning. Visst finns det de som bara vill få utlopp för sina agressioner eller som tycker kickboxning är en tuff sport, men det finns gott om andra skäl också. En del vill ha en utmaning, vissa vill bättra på självförtroendet, andra komma i toppform och åter andra söker bara en kontaktsport. Det är således en salig blandning av unga och äldre tjejer och killar som vill ha en motionsform som ger dem något. De flesta klubbar har dock en åldersgräns på 15 år för att personerna i fråga ska ha uppnått en viss mental mognad, så de förstår att kickboxning inte är likvärdigt med att slåss, utan det är en kontrollerad sport. Vissa klubbar har dock barnträningar, där kickboxningen går ut på att träna upp motorik och annat på ett lekfullt sätt. Så alla föräldrar därute som oroar sig över att kickboxning är livsfarligt; tror ni det överhuvudtaget skulle existera barnträningar om så vore fallet? För det andra, om någon mot förmodan skulle bete sig aggressivt och okontrollerat på träningen så kan ni vara säkra på att den personen inte kommer förbli medlem länge. Sådant beteende accepteras inte. Likaså om klubben hör talas om att man har använt sina tillförskansade kunskaper ute på stan, då väntar avstängning och så blir man dessutom mer eller mindre svartlistad i varenda klubb i hela landet. Så nej, kickboxare är inte likställt med våldsamma människor ute på stan. Snarare blir det motsatt effekt om man har aggressiva tendenser och börjar träna kickboxning. Man lär sig självbehärskning och blir dessutom lugnare övrig tid eftersom man redan har fått slå och sparka ur sig allt. Kunskapen om hur mycket kraft det kan ligga i en spark eller ett slag gör en också motvillig till att utnyttja det utanför träningssalen eller tävlingsringen.

Okej, men hur är det med kickboxning och skador då, är det inte väldigt lätt att råka illa ut där? Om man som jag har väldigt lätt för att få blåmärken, ja då får man iskallt räkna med nya blåmärken i stort sett efter varenda pass, men det är inte värre än att stöta i bordet eller snubbla på något. Har man lätt för att få blåmärken så får man det oavsett vad man sysslar med. Blåmärken är ingenting. Sträckningar, stukningar och sådant kan man få om man är oförsiktig, men det är å andra sidan sådant du kan få i de flesta sporter. Brutna ben och sådant då? Ögonskador? Definitivt inget som händer ofta och skulle det ske har man maximal otur eller så har man slarvat med skydden. Tro det eller ej, men skadestatistiken för kickboxning är faktiskt låg. Det finns gott om vanliga sporter som har hög skadestatistik: fotboll, ridsport och pingis är tre exempel. Tänker folk på det? Nej, de föredrar att döma ut kickboxning på förhand bara för att det kan se brutalt ut. Dumt. Bättre att ta reda på fakta och kanhända prova på sporten själv.

Sparring är väl ett av momenten inom kickboxningsträningen som får många att rygga tillbaka. Det ser läskigt ut att behöva ta en massa slag och sparkar, måste väl göra skitont? Ja, det är skrämmande första gången man går upp och sparras och ska försöka omsätta det man har lärt sig och ja, visst känns det när man blir träffad. Hur mycket beror lite på utrustning och hur bra man själv är på att försvara sig och såklart hur mycket kraft motståndaren har lagt i slaget/sparken. Oavsett så känner man sig vid första sparringtillfället som en duvunge som ska prova sina vingar för första gången och inte riktigt vet om det ska gå att flyga eller om man kommer falla. Samtidigt ska ni veta att när man börjar sparras så är det verkligen inte tal om att kicka och slå så hårt man kan. Kör man mot en nybörjare så lägger man sig på nybörjarens nivå. Markerar slag och sparkar snarare än att lägga någon kraft bakom dem. Ger tips och låter den andre få försöka olika saker. Det handlar egentligen rätt mycket om tillit och respekt för varandra, att lägga sig på en lagom nivå och minimera skaderiskerna. Sparring kan nästan ses som kontrollerad lek, för det ÄR roligt när man kommer in i det!

Kickboxning får en att må bra både psykiskt och fysiskt. Det ger ökat självförtroende, bättre självbehärskning/ett disciplinerat sinne, en känsla av gemenskap, välmåendekänslor, du blir mer empatisk och lär dig respekt. Kroppen stärks på alla sätt och vis; du blir smidigare, starkare, uthålligare och förebygger sjukdomar som diabetes, benskörhet samt hjärt- och kärlsjukdomar. Låter kickboxning som en våldsam och hemsk sport nu?

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s