Typiskt mig

Gissa vem som lyckades skada sig igen då? Jag svär, F jinxade mig i förrgår när han hoppades på att jag skulle råka ut för något som gjorde att jag skulle ta med mig kameran istället för att träna något kommande pass! Jag ska ta det hela från början.

Vi hade vikarie igår och körde för en gångs skull en uppvärmning utan vare sig hantlar eller hopprep. Faktiskt blev det rentav väldigt få armhävningar och situps också. Skuggboxning och skuggsparrning blev det däremot lite innan vi kastade oss över kickdelen. På dagens agenda stod mängder av olika slag-/sparkkombinationer att göra efter den egna uppvärmningen av thaimittsarna, såväl som de sedvanliga rundsparkarna på räkning. Tjejen jag körde med var lite glömsk med mittsarna ibland, vilket ledde till att de inte alltid flyttades när de skulle. Redan i någon av de första kombinationerna (alltså i början av passet) så hände det som inte fick hända. Jag skulle sätta den avslutande rundsparken i en kombination och hon kom på alldeles försent att mittsarna skulle flyttas åt sidan, så istället för att träffa mittsarna så fick jag på något vis hennes armbåge rätt in i ovansidan av foten, alldeles intill där skenbenet övergår i foten. Det gjorde ont som sjutton. Efter det gjorde varenda höger rundspark ont, fastän jag ansträngde mig för att sparkarna skulle träffa högre upp på skenbenet. Inte kul. Sedan var det sådär halvkul att stödja helt på den sidan också. Jag bet i alla fall ihop och fortsatte i vanligt tempo efter en stund och så småningom glömde jag av det onda.

Då vi hade H blev det inga vattenpauser (förrän EN efter 1 tim 20 min), men däremot väldigt många kombinationer och sparkar på räkning innan det var byte. Vi skulle gå in och knäa på räkning vid något tillfälle också. Kul bortsett från att han kom förbi och klagade på att jag knäade med låret. Eh nej, det gjorde jag ta mig tusan inte, men när knäet åker upp ser det ut som en liten del av lårets ovansida följer med. Faktiskt! Annars blir det bara mesknäande mot mittsarna, så det så. Efter alla kombinationer (vi hade fem olika totalt under passets gång och som mest tre olika samtidigt – det gäller att hålla igång tankeverksamheten) skulle vi roa oss med att clincha. Eller ja, nackbrottas är kanhända ett bättre ordval här, för vi skulle inte roa oss med att knäa den andre samtidigt, utan bara försöka dra ner motståndarens nacke och hela tiden försöka vara den som är på insidan av den andres armar. Inte precis så lätt. Det gick väl hyfsat när jag körde mot tjejen jag tränat större delen av passet med, men när vi tjejer skulle börja nackbrottas med grabbarna istället var det inte lika enkelt. S som ju är längre än mig hade helt klart övertaget när vi körde. När jag sedan bytte partner en sista gång mot en som var både längre och bra mycket bredare så trodde jag att jag skulle behöva flyga som en vante, men på något ettrigt vis så lyckades jag få in ett sådant grepp på honom att han faktiskt aldrig fick övertaget över mig. Haha!

Fysdelen var rätt intressant också. Vi råkade ut för två nya saker. Körde nackträning på thaivis, dvs vi tog en vikt (2,5 kg i tjejernas fall), knöt lite löst en boxarlinda om den, stoppade knuten i munnen och gjorde 50 nackböjningar. Lagom mysigt att bita om en svettig boxarlinda. Den andra fysdelen var magträning. Vi låg i en cirkel och hade benen en bit ovanför golvet och händerna bakom huvudet, sedan gick tränaren och studsade en 5 kg medicinboll 10 ggr vardera i magen på oss. De sista studsningarna gjorde ta mig tusan mer ont än de första! Aj. Efter det var passet slut och det var dags att stretcha. Trots högt tempo och trots att de flesta såg halvdöda ut så var jag inte direkt trött. Jag hade kunnat köra mer om jag velat! Antingen körde jag inte lika hårt som de andra (vilket jag inte tror ett dugg på, jag gör alltid mitt bästa 🙂 ) eller så har jag helt enkelt fått en sådan grym kondition att jag håller länge. Det sistnämnda tror jag helt och fullt på!

Skadan då? Jo den gjorde sig mer än lovligt påmind när jag började stretcha. Det hade redan hunnit svullna upp och gjorde så ont att jag stod och skakade vid vissa stretchrörelser. Mindre bra. Så ja, det blir nog kameran på morgondagens pass, för även om det inte gör lika ont idag (Zone är effektivt att stryka på) så är det fortfarande svullet och det är lika bra att låta svullnaden gå ner helt innan jag sätter igång och sparkar igen.

Advertisements

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s