Kicksvacka

Jag visste det redan innan jag började kickboxas, att förr eller senare så kommer den här svackan då man känner sig sämst på allt och undrar varför man frivilligt kickboxas. Jag är där nu, hamnade där under jullovet. Det har varit så lite folk på plats, lite si och så med tränarna och jag har varit den enda tjejen på plats i min grupp. Alltså har jag bara tränat med grabbar som är mycket längre, tyngre och som har tränat betydligt längre tid. Ni kan gissa vad det har gjort för självförtroendet. Visst, så länge vi bara har tränat mot mittsar så har det gått bra. Att ta emot hårdare sparkar och slag mot mittsar fixar jag. Flyger en aning åt sidan eller bakåt bara. Sparringen har det varit värre med. Det kvittar om de ska ta det jättelugnt när de sparras mot mig, deras 10 % motsvarar likförbannat mycket mer än om jag skulle ta i med 10 %.

Att bli träffad på låren och överkroppen går an. Det gör ont och jag blir sur på mig själv för att jag inte blockerar tillräckligt bra, men jag överlever. Slag och sparkar mot ansiktet är en helt annan femma. Jag har fått mig ett par smällar där och förvisso har de bara gjort ont precis när de träffat, men de har skrämt mig, gjort mig rädd. Jag har tappat gnistan, modet, självförtroendet. Jag avvaktar mer än anfaller, sparkarna blir mer halvhjärtade än hårda och jag vågar inte gå in nära och mata slag, av rädsla att jag själv ska få mig en snyting. Jag hatar att känna det så här; vill ha tillbaka gnistan och självförtroendet, känna att jag faktiskt kan hantera det här. Få sparringen att bli något roligt igen, inte fasa för det.

Jag tror att det skulle gå att mota undan rädslan om jag dels fick lite mer sparringteknik, alltså bara fick en sak att fokusera på. Det skulle kunna vara att blockera en viss typ av kombination ett par minuter, eller att kontra med en viss kombination ett tag. Inte behöva oroa mig för att bli träffad i ansiktet, hitta tillbaka till den sköna känslan. Sedan skulle det hjälpa om jag fick sparras mot lite tjejer igen. Inte för att låta totalt mesig, men det är lättare att sparras mot någon som åtminstone bara väger 10-15 kg mer än en själv och som inte är SÅ mycket längre och som vanligtvis tar det lite lugnare när de slår och sparkar.

Dagens kickpass sänkte mig totalt. H lyckades få mig att se rött så jag fick lite jävlar anamma en minut, men att se rött är faktiskt aldrig bra. Blir mer rallarsvingar än vettiga slag och fokus ligger fel. Inte sjutton lyckades jag få till några riktigt bra slag eller sparkar innan dess heller tycker jag. Då var ändå H hyfsat snäll, slog och sparkade inte hårt och gav tips, men det räckte inte till ändå. Jag går att läsa som en öppen bok också när det gäller mina sparkar. Inte bra…jag försöker ändå att hela tiden hålla ögonen på motståndaren och att inte vrida hela min kropp utan bara höfterna och neråt, men nej, jag misslyckas visst.

När jag körde mot J så fick han in en träff på ögat, så linsen flyttade på sig. Den åkte tack och lov inte ur, men det tog en liten stund innan jag blinkat linsen rätt. Självförtroendet sjönk ytterligare där för att jag inte hade lyckats blockera ordentligt. Fick väl någon träff på låret och armarna också.

F var rätt snäll att köra mot, tack för det! Inte för att jag lyckades något bra för det.

Mot grabben från nybörjargruppen som tränade med oss idag (kanske ska han gå över?) så var det lättare att få in träffar, men han drog till med ganska hårda sparkar så när de väl träffade så gjorde det ont. Jag blockerade en spark med att köra upp knäet, så hans spark tog där. Förhoppningsvis gjorde det lite ont på honom, men det värsta var att det gjorde ruggigt ont på mig. Svullnad och synligt blåmärke där var ett faktum redan innan träningspasset var över. Illa, riktigt illa. Kan meddela att jag har skitsvårt för att gå nu..inte bara för det onda högerknäet, utan även för att jag tog en rejäl smäll på vänster lår som gör att det gör ont varje gång jag sätter ner vänster fot. Skitbra. Inte. Till på köpet har jag lyckats ta emot världens smäll på vänster underarm. Vet inte riktigt vem som är den skyldiga faktiskt, men resultatet är en äggstor svullnad (jag skojar inte!), ett rejält blåmärke och ett lätt klösmärke. Japp, någon behöver fila tånaglarna lite bättre! Tog en smäll på höger armbåge också och har sålunda även blåmärke och svullnad där. Kickboxningen är en underbar sport, inte sant!? Nej f-n, idag känns den bara hemsk. Riktigt hemsk. Jag hoppas känslan och det onda lägger sig lite till nästa träningspass. Tack och lov har jag nästan fem dagar på mig att läka, både till kropp och själ. Önska mig lycka till, för det behöver jag!

Annonser

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s