Totalt omotiverad

Jag var en hårsmån från att stanna hemma från träningen idag och så här i efterhand så borde jag nog ha gjort det. Hade verkligen ingen lust att träna, kände mig bara totalt omotiverad. Trots det så satte jag mig lite halvt apatisk på bussen och infann mig på träningen. Det är så lätt att stanna hemma bara för att man inte har lust och just därför tvingade jag iväg mig själv. Tidigare gånger då motivationen inte har legat på topp så har jag i alla fall vaknat till liv när träningen väl gått igång, men idag lyckades jag inte ens med det. Noll hjärta, noll träningsendorfiner, nada. Det var som om någon hade slängt upp en vägg i mig.

Vi körde 10 min joggning som uppvärmning och jag lyckades väl bara tänka att det var kul med lite omväxling. Blev jag peppad för det? Nej. På själva kickdelen idag skulle vi dessutom gå in i boxarsalen och köra lite sparring i ringen, såväl som lite utanför och en del mot säck. Det gjorde mig bara ännu mer omotiverad, eftersom jag inte hade någon större lust att få ännu fler blåmärken. Har redan en enormt fin uppsättning sedan onsdagspasset… Dessutom hade jag inga linser idag, då det var sådant strul med katthår och irriterade ögon när jag skulle sätta i linserna. Hur som helst gick jag upp i ringen när det var min tur och körde mot K – den enda person som faktiskt är mindre än mig både till längd och vikt! Hon matade på friskt med slag och jag gjorde bara femtielva misstag och fick bara in enstaka träffar. R skrek besviket på mig att jag inte fick vika undan med blicken och att jag skulle hålla guarden så att främre handen var ungf halvvägs ifrån mitt ansikte. Jag som är van att ha båda labbarna klistrade mot ansiktet. Eftersom jag var som jag var idag så orkade jag inte ens uppbåda lite fighter spirit och det kändes inte lönt att vara där och träna. Humöret och självförtroendet sjönk ytterligare, även om R var lite mer nöjd med både min och K:s insats den sista minuten av andra ronden. Jag kände bara att jag ville hem och dessutom att jag borde byta grupp till den innan. För vad har jag att göra i den här gruppen när jag egentligen skulle behöva drilla fler kombinationstekniker och öva mer på att få in styrkan i sparkarna? De flesta i min nuvarande grupp är jätteduktiga, så jag känner mig malplacerad just nu. Kanske har jag bara en dålig dag idag. Det var ändå inte så länge sedan jag skrev om ett lyckat sparringpass, men det var då det.

Efter sparringen körde jag ytterst halvhjärtat mot säck, tills jag vid halvnio gav upp fullständigt och lämnade salen för lite egen avslutande styrketräning. Fast i ärlighetens namn så blev till och med den halvhjärtad. Bara 150 situps och 30 armhävningar. Patetiskt för att vara mig. Inte ens stretchningen orkade jag göra riktigt ordentlig. Var ändå knappt varm vid det laget, så det kändes inte lönt.

Tog den tidiga bussen hem (jag kallar den festbussen då hälften av passagerarna var ungdomar som skulle på fest i Lund och de hade börjat förfesta redan på busshållsplatsen..) och här sitter jag nu. Dagens sammanfattande tips blir alltså; är ni så otroligt omotiverade att ingenting kan få er på humör att träna – stanna hemma. Man får inte ut ett skvatt av träningen när motivationen är i botten!

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Kickboxning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Totalt omotiverad

  1. elisabet norell skriver:

    Det knäppa är att man inte vet förrän man hållt på en liten stund om den där omotiverade känslan försvinner eller kommer att vara kvar. Jag menar att ibland så måste man aktivera sig för att komma undan ”dåliga” känslor. Du skulle ju ha kunnat komma igång när du väl börjat värma upp och umgås med de andra kompisarna. Å andra sidan så känner du dig själv så väl och du vet hur motivationen brukar vara för din träning, så detta extrema tillstånd måste vara något väldigt ovanligt och tydligen ”grundmurat”. Hm. Hittar inte rätt uttryck. Kort sagt: du gör nog rätt i att stanna hemma nästa gång det känns så motigt! Det är ju så sällan det blir så förstår jag. Hoppas du inte drabbats av förkylning igen -skulle kunna förklara din obefintliga motivation.

  2. elisabet norell skriver:

    Hm. Kanske det var din kropps sätt att säga till dig att du har hållt igång för hårt ett tag och att den behövde en paus. Jag gissar att det tar en hel del mentalt att flytta; att verkligen avsluta en relation; att vända på slantarna och att hela tiden söka jobb. Men samtidigt så håller du näsan över vattnet och får rutiner och livsglädje av kickboxningen. Dock ville nog din kropp för denna omotiverade träningsomgång säga: Vila! Tänk! Pausa!.
    Nästa gång vet du bättre hur du skall handla.
    Hoppas du är fit for fight igen nästa träning och slipper känna så mycket och stark omotivation på lääänge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s