Lite nytt på thaifronten

Då min fredagsgrupp är försvinnande liten så här års så har tränaren nu beslutat att slå ihop vår grupp med den innan just på fredagarna. Sista gruppen får då hoppa ner ett snäpp rent tidsmässigt. Kan man inte träna i femgruppen så får man träna med de duktiga i sexgruppen. (Ähum, inte feltolka nu!) Jag måste kolla upp busstider och annat för att se vilken grupp som fungerar för mig. Skulle jag köra på nurvarande tid så blir det helknasigt med bussarna hem, eftersom träningspasset i sådant fall blir 1,5 timme långt, vilket gör att jag precis missar en buss. Nästa går en timme senare..

Vi hade egen uppvärmning igår och jag drog till med lite blandade saker och mot slutet stod jag väl som bäst och gjorde djupt-knäböj-följt-av-frontspark när tränaren tipsade om en bra variant på den övningen. Byt helt enkelt ut frontsparken mot en rundspark! Extra bra när man som jag hade lite extra tyngd i form av hantlar. Växla förstås mellan att göra vänster och höger rundspark. 🙂 Jag har sedan tidigare även blivit tipsad om en variant på de vanliga knäandet. Istället för att göra den klassiska armarna ovanför huvudet, dra ner dem mot knäna samtidigt som du knäar rakt upp, så håller man armarna lite snett åt ena sidan och drar dem nedåt åt motsatt sida samtidigt som man knäar rakt uppåt. Överkroppen måste då vridas lite åt ena sidan och det är alltså halva poängen med övningen. Det blir lite som att knäa en osynlig motståndare. Mitt problem när jag gör den övningen är att knäna gärna vill gå snett uppåt istället för rakt uppåt när jag vrider överkroppen åt sidan.

Det var inte så överraskande huvudsakligen säckträning igår. Nyttigt som tusan, men jobbigt. Jag tycker jag börjar få till lite hårdare rundsparkar nu, för det låter inte fullt så mesigt på säckarna som det gjorde i början. Jag säger mesigt, för min lätta vikt gör att jag aldrig kommer nå upp i samma slagstyrka som de som väger betydligt mer än mig, men likväl jämför jag mig själv med hur det låter när de slår och sparkar. Dumt. Vi körde lite vanlig träning också. Clinchade, vilket känns i nacke och rygg idag, såväl som boxningssparrades. För en gångs skull kände jag mig inte fullkomligt värdelös när jag sparrades, så det var positivt! Kroppen har äntligen fattat att det går att gå åt sidan istället för att hopplöst backa när det verkar komma en slagserie man vill undvika. 😉

Annonser

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Thaiboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s