Ouch!

Jag har REDAN ont i nacke/skuldror, ja faktiskt fick jag det redan i slutet av träningspasset. Aj, aj, aj. Vi var bara fem stycken på plats idag och som det nu föll sig så blev det sparring precis hela passet. Enstaka små micropauser fick man emellanåt och totalt två enminuterspauser efter 10-15 min sparring, men jäklar vad svettigt det var. Jag min dumma fan har fortfarande inte lärt mig att slappna av ordentligt under sparringen, så utan att jag tänker på det så drar jag upp axlarna och spänner mig. Det betyder att jag förbrukar extra mycket energi i onödan. Jag vet om det och likväl trillar jag dit gång på gång. Nåväl, jag har lyckats slappna av under mittsträningarna, så då borde jag kunna lära mig att slappna av även under sparring.

Emellanåt blev vi tillsagda att gå in och clincha också och det var nog där någonstans som nacken och skuldrorna inte blev så lyckliga. M är bra på att slita åt sig ens huvud, precis som man ska. Å jag är bra på att kämpa emot, vilket alltid leder till att jag lyckas krångla mig ur en pressad situation, men det blir som sagt på bekostnad av de stackars musklerna. Bättre att inte försätta sig i en sådan position att motståndaren lyckas få båda sina armar längst in, inte sant?

Idag åkte jag även dit på näsblod. Ett slag jag uppenbarligen missade att blockera, och fastän det inte var hårt så träffade det tydligen precis fel. Eller rätt, beroende på hur man ska se det. 😉 Det rann inte precis, hann bara komma en droppe blod innan jag rusade iväg och hämtade papper, sedan räckte det faktiskt med att snyta sig lite så höll sig resten på plats. Ursäkta den osmakliga beskrivningen. 😛

Andra krigsskador från idag är en hyfsad smäll på låret och en krock (igen!) med knäet. Oturligt nog samma knä som redan hade en drös blåmärken sedan tidigare, så med dagens krock så har det svullnat upp igen. Misstänker att det kommer kännas rejält imorgon. Just nu fixar jag i varje fall att både gå i trappor och resa mig upp utan att kvida alltför mycket. Jag var trots allt hyfsat snabb med kylsalvan.

Då vi tydligen skulle plågas riktigt rejält på konditionsfronten idag, så avslutades passet med knäsparkar med de tyngre hantlarna. Hade jag varit ensam vete katten om jag inte hade gett upp den sista minuten och bönat och bett om lättare hantlar, men i sällskap kunde jag förstås inte vara sämre än någon annan, så jag kämpade tappert på. Jag var dock innerligt tacksam över att vi slapp armhävningarna idag, för DET hade jag inte fixat.

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Thaiboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s