Dödens vingslag

Jag flög högt uppe i skyn
njöt av att glida fram på luftströmmarna
Såg världen som ett lapptäcke
med tusen platser att landa på

Något fångade min blick
en vän eller fiende skymtade långt därnere
Det skulle undersökas
så neråt bar det i en hisnande fart

Så blank och vacker dräkt
det är som om jag såg mig själv
Vi möts på mitten
en duns och andan far ur mig

Dödens vingslag
blekt tecknade den sista livsgnistan
Förgänglig är lyckan
men känslan i minnet består

En duva som flög in i fönstret, lämnade dödens vingslag (ja, duvan dog..)

Annonser

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dödens vingslag

  1. Elisabet skriver:

    typ tummen upp…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s