Konsten att träna utan att träna – en sjuklings bekännelse

Jo jo, ni vet väl att det går att träna utan att gå in för det? Mina magmuskler är alldeles förfärligt ömma efter fem dagars hosta. Som om jag kört värsta magpasset och inte ”bara” hostat livet ur mig. Till på köpet har magmusklerna blivit aningen mer framträdande, för fyra dagar på raken med hög feber sänker aptiten rätt drastiskt. Det har mer varit frågan om att tvinga i sig något ätbart för att ge kroppen energi till att orka bekämpa infektionen. Typ. Viss oro för den dåliga mängden protein också, eftersom jag sett framför mig hur mina stackars muskler förtvinat, men förhoppningsvis har jag klarat mig hyfsat eftersom jag mer eller mindre bott i min säng.

Idag är i alla fall första feberfria dagen och jag börjar så smått se ett ljus i tunneln! Är svag som jag vet inte vad. Gick en runda till sophuset extremt tidigt imorse och även om det inte var tal om mer än max fem minuter på benen så var jag alldeles skakis när jag kom upp i lägenheten igen. Jisses. Sov ett par timmar, tvingade i mig två ägg och ett glas apelsinjuice och fick sedan den helt galna idén att gå och handla. Ja jag vet att folk har erbjudit sig att handla åt mig, men jag ville bara utnyttja det om det verkligen var akut. Nu var honungen slut och det kändes som om jag lika gärna kunde ge mig ut efter den själv nu när febern ändå var borta. Ja, samt passa på att handla några det-här-förtjänar-jag-varor. Bara ett fåtal varor, snabbt avklarat. Folkmässigt såg det rätt lugnt ut, det var innan rusningen och det fanns gott om scanners på plats så jag trodde i min enfald att det inte skulle vara så mycket folk, men det var det visst ändå. Jag ångrade mitt infall där och då, särskilt när den sabla hostan började göra sig påmind igen, men jag var på plats och det var bara till att skynda sig att plocka på det där fåtalet varor. Det kan absolut inte ha tagit lång tid, men jag önskade inget hellre än att jag kunde gå upp i rök. Vet inte heller varför jag skulle till att hosta så mycket när jag väl kom dit, när det hade varit relativt lugnt hemmavid? Temperaturförändringen? Att jag rörde på mig? Nåväl, jag lyckades handla i alla fall, även om jag var alldeles genomsvettig och kollapsade i soffan när jag kom hem. Kudos till min envishet. Om nu bara hostan kunde försvinna, halsen sluta kännas sårig, snuvan gå upp i rök, de rödsprängda ögonen bli normala och orken återvända så jag kan återgå till ett normalt liv. Känns som om det kommer ta sin lilla tid att komma tillbaka på banan.

Annonser

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Träning, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Konsten att träna utan att träna – en sjuklings bekännelse

  1. Elisabet skriver:

    Till halsen: Isglass! Frusen yogurt, fruset bärmos, isbitar kanske med honungssmak mm. Använd fryspåsar för iskuber eller köp frusna bär och ät några i taget. Huvudsaken att du kan få något kallt och lindrande i halsen medan du vilar i soffan. Du får tycka synd om dig och du skall ta hand om dig. Skäm bort din stackars hals med något kallt som läskar, svalkar och lindrar lite. Och smakar gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s