Lång väg kvar att gå

Gårdagens thaipass var både bra och dåligt. Mitt självförtroende fick sig en rejäl törn, då det kändes som om jag hade tappat hur mycket som helst. Vigheten är ett minne blott. Till och med rundsparkar i midjehöjd tog emot. Fick en kommentar av J om att jag inte fullföljde hela vridmomentet, tills han såg mig göra sparken riktigt långsamt och insåg att jag helt enkelt är för stel för att få till det.  Jag gör rörelsen rätt, den räcker bara inte till just nu. Sabla stelhet! Undrar hur lång tid det tar att jobba upp den igen?

Mina grundtekniker verkar jag ha glömt av också. Mina slag får inte den kraft de hade tidigare, så J bestämde sig för att drilla mig lilte mer ingående. Propsa på att jag utför rörelser långsamt och kontrollerat för att försöka få kroppen att lära sig grunderna igen. Allt går i vanlig ordning tillbaka till höftrörelsen. Får man inte med höften på rätt sätt så blir det ingen kraft i vare sig slag eller sparkar. Jag är fullt medveten om det, men likväl vill kroppen inte samarbeta mig. Jag körde exempelvis kroken lite för tidigt i höftrörelsen, vilket gjorde att jag förlorade kraften. Efter att J visat mig när kroken skulle komma så gick det bättre. Blev betydligt mer styrka i slaget utan att jag faktiskt ansträngde mig.

När jag skulle göra frontsparkar och knän så blev det fel igen. Jag tappade höftskjutet. Å jag som faktiskt hade fått till det rätt bra på det förra pass vi körde! Så irriterande att kroppen till och med hunnit glömma bort den biten. Ju mer jag försökte och misslyckades, desto mer frustrerad blev jag. Jag hatar att misslyckas och det hade varit lite väl många korrigeringar under passets gång, så nu gav jag helt enkelt upp. När jag är frustrerad och besviken på mig själv så blir det bara pannkaka om jag fortsätter. Jag måste komma ur svackan genom att ta en paus och lugna ner mig lite så alla rationella tankar kan komma in. Jag har ju faktiskt gjort rätt tidigare, så det borde inte ta så lång tid för kroppen att hitta tillbaka dit, eller hur?

Nu har jag redan glömt när under passets gång som J visade mig något jag numera kallar för spindeln, men det lär väl ha varit innan jag gav upp på träningen. Det är egentligen en MMA-övning. Av någon märklig anledning så smyger det sig in en massa MMA-rörelser. Känns som om jag borde skicka tillbaka J till MMA-träningen, för han behöver helt klart få utlopp för det där igen. Jag är långtifrån tillräcklig att träna med. Hur som helst, spindeln är en rörelse som gör att båda parter får träna samtidigt. Den ena ligger på golvet och håller emot tyngden av den andre genom att ha benen lite böjda och fötterna mot partnerns höfter (tror jag det var). Den som ligger ner håller också upp en mitts ovanför sig. Den som står upp ska luta sig över den andre och slå raka slag mot mittsen. Varva det med att gå ner på knä och göra samma sak. Den som ligger ner ska fortfarande hålla emot med både fötter och mitts. Det simulerar egentligen en situation där den stående partnern vill kasta sig över motståndaren och banka på dess huvud. Den som ligger ner ska helt enkelt försöka förhindra det genom att trycka bort den andre så den inte kommer inom räckvidd. Sedan finns det säkert någon fin taktik för att sabba den stående partens balans och få ner människan på marken för lite fin wrestling och låsningar, skulle jag tippa på…

Utöver thaiboxning och tydligen lite MMA-övningar också, så hade jag förstås lite fys. Några armhävningar, knäböj med medicinboll (hade blivit för lätt med mina hantlar), studsa medicinbollen mot väggen, situps med hantlar (slag i luften), hålla benen 10 cm ovan mark med mera. Det är pinsamt att erkänna, men för första gången någonsin så kändes det i magmusklerna när jag gjorde situps med hantlar. How far I have fallen.

Träningsvärken sitter än så länge mest i rygg och axlar, men jag känner även av den i lite mildare form i mage. ben och armar. Så, större delen av kroppen plågas. Det lär bli ännu värre imorgon. Tog en långpromenad med efterföljande stretching bara för att mjuka upp kroppen lite.

Hoppas jag kommer igång ordentligt med träningen nu. Ett till pass den här veckan hade varit bra.

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s