Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Jag hade som mål att köra två pass förra veckan, men det blev inte så. När jag var i form för att träna igen så kunde inte J. Under helgen var jag mest en sömngångare och då gick det inte heller att träna. Knappt jag fungerade till att ta en långpromenad. Detsamma var sant för nästkommande dagar i början på denna vecka. Först i onsdags lyckades jag träna och då blev det själv. Inget äkta thaiboxningspass med MMA-inslag alltså. :/ Jag är nu ingen nybörjare på det här med att köra själv, så jag fick till ett tillfredsställande pass som satte höga krav på mina muskler. Det blev sämre ställt med explosiviteten, men jag hade åtminstone enstaka moment som gav mig lite på den fronten. Under uppvärmningen körde jag exempelvis den gamla hederliga övningen att rusa fram och tillbaka i lokalen och sätta handen i marken vid varje vändning.

Efter en varierad uppvärmning varvade jag thaiboxningsmoves med styrketräning. Körde mycket på att använda rätt teknik i alla moment och inte förrän kroppen kändes bekväm med det så ökade jag på hastigheten. Det blev slag i luften, en massa frontsparkar och en del knäande. Jag såg hela tiden till att höften hängde med som den skulle. Ett gäng sidosparkar. Både enstaka och flera på raken som fick det att bränna i både vader och magmuskler. Knäböj med 10 kg, bicepscurl (med ynka 5 kg per arm, men tro mig, det kändes det med), slag uppåt-framåt-neråt med hantlar, diverse andra arm/axel-övningar. Studsa medicinbollen mot väggen. Ett fåtal armhävningar. Situps med hantlar (varierande antal slag i luften), sidositups, lyfta benen/rumpan upp i vädret, plankan, fällkniven med medicinboll, krabbgång med hantlar, den fina övningen där man står som i armhävning men sänker ner kroppen och bibehåller raka armar och sedan gör ett upphopp. Kan väl kalla det för burpeeliknande övning? Gjorde också rygglyft med hantlar. Kort och gott så plågade jag mig rätt ordentligt och det var så otroligt skönt när jag stretchade efteråt. Träningsendorfiner for the win!

Rent tekniskt hade det varit perfekt om jag hade tränat idag igen. Träningsvärken är förvisso rätt rejäl i hela kroppen, men sådant har jag tränat med förut. Tyvärr är den sorgliga sanningen att de två senaste nätterna har det återigen varit dåligt med sömn. Ofrivilligt, kan tilläggas. Mina monsterkatter har fått för sig att det är en jättegod idé att få upp mig någon gång mellan ett och två mitt i natten, i ett försök att få frukost. Det inser inte trots min ihärdighet att frukost inte serveras innan fem vad de än hittar på. Alltså får jag inte sova förrän husse går upp vid fem då monstrena officiellt kan få mat. Att träna när man knappt har sovit är en väldigt dålig idé. Jag var osmart nog att ta en långpromenad när jag var helt utmattad tidigare i veckan. Den dagen slutade med en enorm sjukhetskänsla med bultande huvudvärk, feberfrossa (utan att ha feber) och illamående. Det gör jag alltså inte om!

Idag får jag förmodligen sträcka mig till en kortare promenad. Det gör inte så enormt mycket, det regnar ändå ute.

Om h7elieng

- energisk och för tillfället träningstokig hortonom med en passion för fantasyböcker, djur och natur.
Det här inlägget postades i Katterna, Thaiboxning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s